| Citat |
Sagt av |
| De sista gästerna följde vi till grinden; farvälets rester tog nattvinden. | Henrik Ibsen (1828-1906) |
| Det är som de vinkar och tackar och hälsar en sommar godnatt. Hon med ett markblomster i håret och han med en bunt linnea i sin tyrolerhatt. | Alf Proysen (1914-1970) |
| Då du hade rest, satte jag mig för att räkna mina fingrar. Fick det till fem på varje hand, med två händer gav det tio. Räknade efter ett par gånger för säkerhets skull. Det stämde varje gång. Dom var där alla tio, men inte fler. | Benny Andersen |
| Ett farväl är nödvändigt innan vi kan mötas igen, och mötas igen, efter en stund eller en livstid är speciellt för dem som är vänner. | George Sanders (1906-) |
| Nu ska jag lägga mig,klockan är tio.Det är bara påhitt att avskeds timmen är tung.Jag tycker vi borde skratta.Så lade hon en ring i brevet,och grät som ett litet barn tills klockan kvart i tre | Alf Proysen (1914-1970) |
| Nu är det kväll. Jag tar på mig ytterrocken. Jag tar farväl! | Arnulf Overland |
| Nu är det natt du kära. Låt mig bara en gång få kyssa ditt hår innan du går. Så får det fara förbi. Så får det vara. | Arnulf Overland |
| Om vi visste när och var vi skall mötas igen, skulle vi visa mer av våra känslor när vi säger farväl till goda vänner. | Ukjent |
| Dear World, I am leaving because I am bored. I feel I have lived long enough. I am leaving you with your worries in this sweet cesspool. Good luck. | George Sanders (1906-) |
| Man's feelings are always purest and most glowing in the hour of meeting and of farewell | Jean Paul Richter (1763-1825) |
| Let us not unman each other; part at once; all farewells should be sudden, when forever | Lord Byron (1788-1824) |
| Da du var rejst satte jeg mig til at tælle mine fingre efter fik det til fem på hver hånd med to hænder gav det ti talte efter et par gange for en sikkerheds skyld det stemte hver gang de var der alle ti men heller ikke flere | Benny Andersen |
| Det seiler en skumring i lønnetrekroner; hvert kvelddugget strå står bedrøvet og toner døgnets farvel. | André Bjerke (1918-1985) |
| Nå skal jeg legge meg, klokka er ti. Det er bare oppspinn det at avskjedens timer er tunge. Jeg synes vi helst burde le. Så slapp hun en ring i brevet. Og gråt som en liten unge til klokka var kvart på tre. | Alf Prøysen |